Vill än en gång tacka för att jag fick möjligheten att åka med er på resan till Krakow och Auschwitz. Reflektioner om resan är redan beskriven i dess lika/olika känslor. Håller med om allt.

Nu var inte resan "bara" Auschwitz dagen utan mycket fanns att lära utifrån både vuxnas och barns agerande och tolerans i samspel med varandra under alla fyra dagar vi tillbringade vår tid tillsammans.

Glöm dock inte att ta med er all erfarenheten och kloka ord i vardagen och i livet. Varje dag möter ni i olika situationer där ni gör olika beslut/val om hur ni kommer att agera. En klasskamrat som är på sitt speciell "egna" sätt, en tystlåten klasskamrat som inte "tar för sig", en klasskamrat som inte gråter vid dödsmuren, en klasskamrat som törs visa att hon/han är osäker och försiktig……… Vi alla reagerar och är olika och det måste få vara okey och att bli accepterade för detta. För mig är den mesta erfarenheten efter vår resa att i konkret handling visa att vi tagit till oss på ett djupare plan och detta genom våra handlingar i det konkreta livet och vardagen mot våra medmänniskor. Att föröka att vara toleranta och inte döma alltför hårt. Alla människor är lika värda och ska bemötas med respekt.

Vill dock avsluta det skrivna med att jag hade otroligt roligt på resan som var blandat av både tokigheter, glädje, sorg, gråt och framförallt mycket humor om livets olika sorger./Lena