Hej alla vara värdefulla läsare. Hur är det hos er? Hos oss är det väldigt varmt med lite regn och åska. Idag är det den sista dagen som vi kommer att vara här i kraków och få uppleva det sista här. Jag kommer att sakna det här stället så mycket, alla minnen kommer alltid att finnas kvar, jag vill inte glömma nånting.
 
Med det här inlägget så tänkte jag berätta för er lite om några av mina tankar och funderingar om gårdagen. 
 
Innan vi ens hade kommit fram till Auschwitz så började jag känna en känsla om att vi verkligen skulle till ett ställe som verkligen har varit ett helvete och ingen plats som många berömda filmer spelats in på. För det var verkligen sant och det är nog det fördjävligaste (ursäkta språket) jag kan skriva här, att allt var sant, det har hänt. På riktigt.
 
Allting var så hjärtskärande och varenda sekund som vi gick där inne i helvetet så tänkte jag hem på alla hemma i familjen. Jag ångrar så mycket att jag inte tog med min egna mamma. För så länge som vi gick där så tänkte jag på alla nära och kära där hemma och det var svårt att övertala sig själv att allt var bra med dem medans vi gick igenom ett av de mest hemska ställen som jag någonsin har varit på Det handlar om att våga ha empati för andra människor. Det handlar om att våga visa att man bryr sig oavsett andras asikter och framförallt våga stå upp för sig själv och stå på sig. 
 
..Be not a victim, be not a perpetrator, but above all, be not a bystander..
 
Det var en text som Reine uppmärksammade på en annans grupps t-shirts, nu när jag har tänkt igenom texten lite noga så har den börjat  betyda för mig också.
 
Jag har jätte många tankar och funderingar men allra mest frågor. Varför? Vad skulle hänt om tyskarna vunnit kriget? Jag vill inte ens tanka den tanken, det ar hemskt, nej det är inte bara hemskt det är så förbannat hemskt.
 
Att gå där inne fick mig verkligen att skämmas over mänskligheten.
 
Jag har aldrig i hela mitt liv kunnat inse hur lycklig jag egentligen ska vara. Jag är så himla tacksam för det jag har här och nu. Den här resan har verkligen fått mig att inse så mycket och jag är så glad äver att jag har fått följa med på den här resan, jag hoppas att det kommer att bli så många fler som åker hit och ser det här för det är nånting helt  annat än bara en film. Den här resan har gjort nånting inom mig. Det är svårt att beskriva vad men den har verkligen öppnat mitt sinne med en kraft som är starkare än nånting annat. Universum känns inte som detsamma efter det här. Jag har hittat en ny del av mig själv tack vare det här, en av de bästa delarna.
 
Jag tänkte berätta min tanke med namnet på bloggen också och det är just för att vi ÄR fighters. Och man är ingen fighter utan att kämpa. Men vi, utan skolans hjälp och allt. Jag ville berätta för er att vi är fighters. Och ärligt talat så vet jag inte alls hur jag ska kunna tacka Reine för allt det här, han har gjort så mycket just för att vi ska få uppleva det här, för han vet att alla borde se det här. Jag har fortfarande svårt att förstå att vi faktiskt gjorde det. Men det är sant. Vi gjorde det. För vi är fighters. 
 
Sänder en stor kram med kärlek och lycka hem till alla och jag hoppas att ni har det bäst Kramar/  Emelie
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej