fightingfortolerance.blogg.se

Dagen började med att vi gick upp och åt frukost och sedan så bar det iväg till koncentrationslägret Auschwitz 1. När vi kom dit köpte vi rosor och massor av vatten på grund av ca 34 graders värme och stekande sol. 

Vår grupp (grupp A) bestod av ca 15 underbara personer och den bästa guiden Lukaz. 

Vi gick in i lägret, under den berömda "arbeit macht frei" skylten. Sedan gick vi in i ett block där det fanns en urna med aska från de som dött. Vi gick även till ett block med kvarlämnade föremål från fångarna. 

Det låg ca 2 ton hår, köksredskap, porslin, borstar, skor, resväskor, ja allt. När man kom in i rummet där man såg alla resväskor med namn, födelseår, adress påskrivet så brast det. Känslorna bara svämmade över och tårarna tog aldrig slut. 

Man förstod fortfarande inte hur många människor som dött i lägret, men när vi såg den otroligt stora boken med alla namn på människor som blivit mördade förstod man lite bättre. Även fast man visste att det var sant så ville man ändå inte förstå att människor levt och dött här.

Boken innehöll flera tusen sidor, över 4 miljoner namn, ändå fattades ca 2 miljoner...

Tillbaka till rosorna vi köpte. Vi kom in i en liten gränd med förspikade fönster och små ventilationshål längst ner på de stora tegel barackerna. Längst in i gränden stod dödsmuren. Längs vänster sida fanns pålar som man brukade hänga upp fångarna i händerna som var bakbundna på ryggen. Efter ett par timmar hade de dragit av musklerna i axlarna och fångarna togs sedan till dödsmuren för att skutas.

Vi hade en tyst minut för alla som dött vid dödsmuren och la sedan rosorna vid väggen med gråten i halsen.

Efter det kom vi in i gaskammaren, en av de små och den enda som finns kvar. Det var väldigt jobbigt, tårarna rann fortfarande som floder. Det var hemskt att se alla rivmärken på väggarna och få höra historierna om fångarna som jobbade i krematoriet. 

Tänk att få bränna upp sina egna kompisar och själv bli mördad efter några månader för att sanningen om vad som hände fångarna inte skulle komma ut...

Efter det åkte vi vidare till en restaurang och åt en jättegod lunch. Sedan direkt vidare till Birkenau, heter också Auschwitz 2. När man kom dit såg man direkt den stora ingången med tågrälsen som lädde in på perongen. Och Reine hade rätt, det var väldigt, väldigt stort. När vi stod vid ingången kunde vi inte se slutet på andra sidan. 

Vi gick bort till en av dom väldigt många baracker som fanns i Birkenau där det var toaletter och duschar, vi fick höra om fångar som jobbat med att skyffla ut all avföring. Det var en av de bästa jobben eftersom man fick vara inomhus och slippa de heta sommardagarna och de iskalla vintrarna. 

Det var inte lika starka känslor i Birkenau som i Auschwitz 1 eftersom det var bara byggnader. 

Vi hällde i oss vatten medan vi gick vidare till perrongen där doktorer valde ödet för alla nyanlända fångar. Sedan gick vi dödens väg till gaskamrarna. Det var bara ruiner kvar då nazisterna sprängt sönder dem. 

Vi gick vidare till "Kanada". Den delen i Birkenau där man förvarade alla ägodelar som fångarna tagit med sig till lägret. Sedan gick vi in i ett hus som kallas Sauna. Där inne fanns duschar, ett rum där man blev rakad och undersökt. Doktor Mengele tog tvillingar till helt sjuka experiment, tex han försökte byta ögonfärg på dem. 

Vi gick vidare i Sauna och kom in till ett rum fullt med foton. Det var foton som hittats i en resväska i en av barackerna efter freden 1945. De som jobbade med att sortera alla ägodelar hade lagt alla foton de hittat i en speciell resväska. 

Det som tog väldigt hårt på oss var speciellt en nyckelknippa som låg på ett bord. Någon hade alltså låst dörren på sitt hus och tagit med nycklarna med hoppet om att en dag få återvända till sitt hem. 

Efter detta tackade guiderna för sig och vi gick till ett ställe som betyder mycket för Reine. En liten damm som täppts igen för att man hällt så mycket aska i den i behov av att göra sig av med askan från kremaktorierna. På en bild finns också en liten flicka i en kappa. Reine pratar ofta om den bilden. 

I slutet av dagen och även slutet av helvetet drog vi oss tillbaka till våra bussar och vandrarhemmet. Sedan gick vi och åt en god middag på Bohema.

Det har varit en väldigt jobbig dag med mycket känslor. Men den delades iallafall med de bästa personerna ❤️ 

Vi fick lämna helvetet i auschwitz och birkenau med minnen och alla personer som vi älskar, men även med vetskapen om att så många människor skildes från sina älskade. 

Gaskammaren...
Krematoriet...

Birkenau