Overkligt. Så många återkom till det ordet under resan. Och jag kan skriva under på att just det ordet sammanfattar mycket av vad jag själv kände.
Så kommer alla frågorna. Kanske trodde jag att jag skulle hitta svar på några av dem, där i Auschwitz eller Birkenau. Men icke. Snarare kom fler frågor till, stora som små i en enda härva:
Hur kan människor göra så mot varandra?
Varför har vi så svårt att lära oss av historien?
Vad kan lilla jag, som en ensam människa, göra för att bidra för att förhindra att fler förintelser sker?
Hur kunde människor alls överleva en dag i dessa läger? (typ jag som gärna vill ha en stund på toaletter och faktiskt mer än två gånger om dagen)
Skulle jag alls överlevt ens en dag?
Och många fler frågor.
Till slut insåg jag, med total tydlighet, att jag har ett ansvar. Att vara ett vittne, att se till att människor inte glömmer bort vad som skedde under andra världskriget i förintelselägren och, vilket är viktigt, också hjälpa till att vi ser andra folkmord i världen som skett eller sker, som i Afrika, Kina, på Balkan och andra platser.
 
Tack för att jag fick följa med!
Glada hälsningar
Jane
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej