som rubriken lyder, en resa som jag aldrig kommer att glömma.Alla minnen kommer växa fast i mitt huvud så jag alltid kommer bära med mig dom. jag har lärt mig av denhär resan att vara otroligt tacksam för allt jag har, att jag har en familj. En mamma, en syster och en pappa som lever. vi bor med tak över huvudet och mat på bordet.
varför blev vi dom lyckliga? varför blev judarna utsatta? vi är ju båda människor. allt var så hemskt och se i Auswitch/Birkanau, det är så himla mycket, alldeles för mycket människor det handlar om. därför är det så himla svårt att få in i huvudet, att det verkligen har hänt på riktigt. att vanliga människor med hjärta och samvete skulle kunna döda så många andra människor? mäniska mot mäniska. båda födda på samma jord. jag förstår inte hur dom kunde bara döda människor sådär? skjuta folk i bakhuvudet och slänga in småbarn i betongväggar.
allt är så himla hemskt så jag kan inte ens sätta ord på det. och jag har stått på samma plats där en vanlig människo-tumme bestämmer om liv eller död. tänk att en liten vickning med ett finger kunde skicka in miljoner människor rakt in i döden.
resten av min resa har varit fylld av glädje, tack alla underbara som följde med! det var något speciellt med polen nästan magiskt, för alla blev annorlunda,vågade vara sig själva och det fanns så mycket gemenskap! det bästa av allt var gemenskapen! så himla underbart, ni är underbara love you all<3
frida lekander
Kommentera